Vi kommer leva med klimatförändringarnas konsekvenser. Inte våra föräldrar – vi. Somrarna blir extrema. Matpriserna stiger. Migrationen ökar. Krig om resurser. Men vad gör vi? Sortera sopor och cykla medan företag fortsätter släppa ut? Hur balanserar man personligt ansvar med systemiskt ansvar? Är det meningsfullt att bry sig när Kina/USA/Indien fortsätter elda? Och den mentala aspekten: hur lever man framåt när framtiden känns dyster? Är 'doomerism' realism eller förlamning? Kan man ha barn och karriärdrömmar när planeten brinner?
Logga in för att bidra.
Bidrag
Inga bidrag än. Var den första att bidra!