Under 70 och 80 talet var melodifestivalen mest pinsam, iallafall i mina kretsar. Nu har det normaliserats till en fets för alla och det verkar som om det skall vara lite tokigt, halv-kast, eller rentav dåligt. Bara man får vara med. Jag vet inget annat land i Europa som kör så många delmoment som här i Sverige. Jag tycker det har blivit roligare och av högre kvalitet och det var INTE bättre förr. 😁
Melodifestivalen är Sveriges största årliga kulturevenemang. Men är det guilty pleasure, genuin glädje, eller nationell pinsamhet? Varför bryr vi oss så mycket? Varför känner alla starkt om vilket bidrag som borde vinna? Är det musiken, showmangången, eller något större – en gemensam svensk stund i en fragmenterad medievärld? Och varför är Mello alltid 'sämre än förr' men vi kollar ändå?
Logga in för att bidra.